Ett mörkt år
Har blivit medlem på blogg.se för att jag känner att jag behöver skriva av mig lite, har haft ett mörkt år. Det började förra året i februari när min kompis (som jag har känt sen vi var 8 år, är 20 nu) tog livet av sig, det var helt ofattbart att just hon skulle göra det och jag trodde hennes lillasyster skämtade när hon ringde och sa det. I samma veva blev jag gravid (jag och pojkvännen hade planerat att vi skulle ha barn). Gick då och pratade med en psykolog dels för att kompisen hade tagit livet av sig men också för att jag hade blivit gravid eftersom jag var så ung. Efter ett antal samtal med psykologen mådde jag äntligen bra. Nu kunde jag koncentrera mig på jobbet och min blivande bebis de sista månanderna som var kvar innan min bebis skulle komma. Så blev det inte riktigt. På morgonen den 12:e november vaknade jag ca kl. 03:30 av att jag hade kramp i magen, gick på toan och märker vid 04:00 tiden att det var blod i toaletten, ringde sjukhuset som skickade en ambulans och kl: 06:12 föddes våran dotter med akutkejsarsnitt på Södersjukhuset. Min väntan var då över, jag hade blivit mamma på riktigt! Den 13/11 märkte läkarna att vår dotter hade ett hjärtfel som kallas fallots missbildning vilket innebär att det är ett hål i skiljeväggen mellan hjärtkamrarna och att utflödet till lungpulsåldern är förträngt. Vi flyttas då till neonatalen på Ks i Huddinge. Veckorna gick och vår dotter blev starkare och starkare, vi började känna oss som riktiga föräldrar. Den 11/12 reser vi till Lund för att vår dotter ska genomgå operation för sitt hjärtfel på Lunds universitetssjukhus eftersom läkarna hade sett att utflödet till lungpulsådern hade blivit ännu trängre. Hon opereas den 12/12 och piggar på sig relativt snabbt. Den 22/12 får vi äntligen resa hem till Stockholm och vi får komma till Ks i Solna. Den 23/12 runt kl 19:00 ringer de oss och säger att hon inte mår bra, vi åker in med taxi, väl framme blir vi hänvisade till ett rum där vi bara kan hoppas på att hon ska klara sig, det går flera timmar utan något positivt resultat, vi beslutar att döpa henne ifall hon inte skulle klara sig. Och klockan 23:25 somnar våran lilla solstråle in i pappas famn.
Har inte mått så dåligt som jag har gjort under det här året......
Just nu går vi på regelbunda möten hos en kurator på Ks och försöker klara av vardagen. Man tar dagen som den kommer.
